Så vet jag inte för jag ändrar mig och ändrar mig igen
Chocken hade fortfarande inte lagt sig. Kanske var det någon vacker dröm som krossats.
Kanske någon mardröm.
Mörka moln som samlats ovanför en annars så klarblå himmel.
Nominering för bästa kvinnliga biroll.
När sommaren kommer och det var ingen som lovade mig bättre dar,
INTE SÄMRE HELLER FÖR DEN DELEN
Kasta inte sten i glashus och jag drömmer så konstigt igen.
Och vems idé var det egentligen att vänta till 2008 med att ställa sig i bostadskö?
Mycket möjligt att man fick ett pris för eländet också.
SLÅ MIG SÅ ATT NÅNTING HÄNDER, bad man på sina bara knän.
Och visst kunde man få en käftsmäll alltid.
För att kompensera för alla knivar som stuckits i ryggen.
Jag tänkte på det ibland och den tanken var vidrig.
Vinden blåste in från väst och stod man i solen, kände man inte att det var kallt i skuggan.
Man märkte det inte ens!
I ett tappert försök att återställa någon slags ordning.
Egentligen var den aldrig klarblå och jag saknar autocorrect av hela min själ.
Knappast blå överhuvudtaget om man tänkte efter.
Men sådana som vi såg det givetvis aldrig.
Hela livet kunde vara vidrigt ibland. Om man var på den sidan om stan.
Om solen inte sken in genom fönstret.
Och om man inte ställt sig i bostadskö innan 2008.
"Å jag försöker å hålla mig vid ytan allt jag kan, fast topparna är högre nu
Å dalarna är djupare sen elden försvann, som du vet?" /L.W
