Vad gör man inte....
.....för att kunna gilla sig själv?
Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt
En gång gick jag 11 mil i sommras.
Såntdär man gör över en helg.
När hunden behöver rastas.
Och själen längtar ut.
När väggarna kryper närmare och när man inte längre får någon luft.
HERREGUD VAD HÅLLER DU PÅ MED MÄNNISKA
Du måste sänka dina krav
ELLER VINNA PÅ TRAV
om du ska komma i fas
Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika
Inga fönster som var öppna.
Och ingen dörr som stod på glänt.
Samtliga skulle stängas omgående.
SAMTLIGA
För det drog. Osunda vindar som kunde få vem som helst att frysa till is.
(Att du inte var vem som helst var föga relevant.)
Du grät hejdlöst hela vägen hem. Hejd-löst.
Snöflingorna som landade på bilrutan torkade snabbare
och att du inte gråtit på flera år märktes tydligt.
Det var väl dags nu.
Men någonstans mellan botten och skyn svänger livet upp-och-ner
Och vintern.
Den kunde komma nu.
Ta mig med storm. Dränka mig i snö.
FÖRVIRRA MIG MED MÖRKER
Bottenlös kyla.
Och en sol som inte känns.
