Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika
Inga fönster som var öppna.
Och ingen dörr som stod på glänt.
Samtliga skulle stängas omgående.
SAMTLIGA
För det drog. Osunda vindar som kunde få vem som helst att frysa till is.
(Att du inte var vem som helst var föga relevant.)
Du grät hejdlöst hela vägen hem. Hejd-löst.
Snöflingorna som landade på bilrutan torkade snabbare
och att du inte gråtit på flera år märktes tydligt.
Det var väl dags nu.
