(Men vad spelar sånt för roll?)

 
Gjorde två armband igår och att dom skulle bli snea kunde vem som helst förstå.
Sa jag att Winnerbäck var fantastisk och att jag bara ville ta med honom hem?

Höst och jag är egentligen på för bra humör för att lyssna på sån musik.
Sen flygresan ner till Oslo har världen gungat som en båt på stormigt hav.


Bra humör, säger jag, (samtidigt som jag ligger gömd under löven när jag rammlat ner i diket)

Falla omkull och träffa någonslags botten. Precis som om den jag nyss varit nere på inte hade varit låg nog.
Ibland förstog jag inte hur jag tänkte OCH JAG ANTAR ATT DET VAR I DOM STUNDERNA JAG INTE TÄNKTE ALLS

(Fast nej. Jag har garanterat någon storslagen plan med allt jag gör. Allt)